Hästen användes i krig redan för tusentals år sedan. Inom militären krävdes det mycket av hästen fysiskt, eftersom den inte bara användes som transportmedel utan också som vapen. För denna funktion måste hästen lyda ryttaren, reagera snabbt och vara uppmärksam.
Dressyr kan härledas till början av 1400-talet då det användes för att för att utbilda den militära skvadronen, därifrån uppstod den framgångsrika dressyrsporten, som sedan spreds över hela världen under årens lopp.
Syftet med dressyr är att gymnastisera hästen genom att rida olika övningar i gång, trav och galopp, att hålla den frisk och i form och att fullt ut utnyttja hästens potential i de grundläggande gångarterna.
Träningsskalan är utarbetad av det tyska ridsports förbundet ( Deutsche Reiterliche Vereinigung) som en riktlinje som illustrerar de successiva faserna i hästens träning och innehåller de viktigaste förutsättningarna för korrekt träning av hästen.
Hästens balans och genomsläpplighet är det överordnade målet för träningsskalan.
Utbildningsskalan har följande punkter:
Under träningen genomgår hästen följande faser som bygger på varandra:
I början kommer en inskolningsfas, följt av en fas för att utveckla schvung och energi. Slutligen utvecklar hästen bärkraft.
På ett sätt bygger faserna på varandra, men de kan också löpa parallellt. Det rekommenderas dock att man håller sig till ordningen på träningsskalan, eftersom vissa punkter, t.ex. kontakt och löshet, är en förutsättning för senare faser, t.ex. utveckling av bärförmågan.
I dressyrtävlingar utför hästen de föreskrivna rörelserna mycket elegant och graciöst under sin ryttare. Det är inte för inte som dressyr är känt som en synonym för dansen mellan ryttare och häst.
Dressyrtävlingar äger rum på den vita inhägnade dressyrarenan med måtten 20x40 meter. Vid internationella tävlingar och tävlingar på hög nivå är dressyrarenan 20x60 meter. Normalt består marken av sand eller gräs. I tävlingen rids en rad på förhand bestämda dressyrövningar.
En annan tävlingsklass är Kür, där ryttaren komponerar sitt eget program till självvald musik.
Lätta klasser: Lätt C: 1 C: 2, B:1, B: 2, B: 3, och A:1, A:2; A:3, A:4, A: P0, A:P1, A:P2, där lätt A är det mest avancerade. Innehåller rörelser såsom: volter, tempoökningar/minskningar, öppna, sidvärtesrörelser, bakdelsvändning, ryggning, halt. Medelsvåra klasser: Msv C, B och A. Halt, galoppombyten, samlad förvänd galopp, galopp-piruett, bytesserier. Svåra klasser: Intermediare I och II samt Grand Prix och Grand Prix Special. Byten i vartannat och varje steg, piaff, galoppombyten och passage.
I den dagliga träningen använder dressyrryttare, precis som ryttare i andra discipliner, ridbyxor, en bekväm överdel, en ridhjälm och dressyrridstövlar. För att finslipa hjälpmedlen använder hen ofta sporrar och en dressyrpiska.
På hästtävlingar finns det däremot strikt föreskrivna klädkoder. Dessa kriterier anges i reglerna för tävlingen.
I tävlingsreglementet anges vilken klädsel som är tillåten. Här är några regler; ridhjälm med knäppt hakband, ridkavaj i valfri färg, i MsvA och högre får man tävla i ridfrack. Ridstövlar eller shortchaps utan fransar, vita ridbyxor är vanligast med även andra färger förkommer, tävlingsskjorta med vit krage eller plastrong och ridhandskar.
Om hästen är tränad för dressyr används en dressyrsadel. Den hjälper ryttaren att hålla en upprätt och rak hållning på hästen och säkerställer optimal kontakt mellan ryttarens lår och hästens kropp, så att ryttaren bland annat kan ge hästen nödvändiga skänkelstöd. Stigbyglarna på sadeln hjälper till att ge viktstöd.
För att ryttaren ska kunna ge hästen klara instruktioner med tygeln som krävs utöver vikt- och skänkelhjälp, rids hästen vanligtvis med ett engelskt träns eller ett remontträns. Det kan vara obligatoriskt att använda ett kandar vid vissa dressyrtävlingar.
Lämplig dressyrutrustning för hästar
Hästen är utrustad med ett dressyrschabrak under sadeln och en sadelpad vid behov. Vid dressyrtävlingar måste hästen ha ett vitt dressyrschabrak.
För att skydda hästens ben och karleder under dressyrträning används ofta benlindor eller dressyrskydd och klockboots. De senare skyddar hästens ballar, särskilt om hästen har aktiva bakben. Vid dressyrtävlingar är det dock inte tillåtet att använda benlindor, dressyrskydd eller klockboots.
